Väntans tider...

 Japp.
Gjorde det igen.
Väntade ca tusen år till nästa inlägg.
Jaja.
Kompenserar med lite pics.

Hänt en del. Haft fullt upp i huvudet och med den tid jag inte är på jobbet.
Förra helgen modellade jag till till svägerskans hemsida. Läskigt! Och svårt. Men ska bli kul att se slutresultatet. Smakprov på looken här intill.
Dessutom så glad för att jag har henne i mitt liv, att min bror och hon hittade tillbaka till varandra (efter 15 år) och att de gör mig till faster i november!


Uppdatering på viktreduceringen; går framåt. 1a månaden resulterade i -5 kg och 5 cm kring midjan. Sänkt mitt BMI med, så det känns riktigt bra. Men lång väg kvar. Målet känns dock genomförbart, det är skönt.De undanhängda (för små) jeansen är inom räckhåll!

Var på bröllop för två veckor sedan. Min morbror gifte sig. Trevlig tillställning, framför allt sjukt kul att träffa alla kusiner med respektive - det har inte hänt ever. Jättekul!

I väntan på Gardell

Igår var jag och Andreas och såg Jonas Gardell i Vitabergsparken. Toppen!
Sjukt skoj. Sjuuuukt mycket folk. Att man inte gått på parkteatern i sommar - fy skäms!Bättre sent än aldrig I guess. Bra vald kväll att börja gå.

Sommaren -09 på mormors balkong

 Mindre roligt...min mormor har gått bort. 6 augusti. Beställde blommor till begravningen igår. Det blev så himla verkligt då. Har mer fungerat stöd till min mor, än känt efter själv.Begravningen är nästa fredag. Lilla mormorn. Nu slipper du ha ont.

Bild "lånad" av mamma J

Avrundar med en bild på världens finaste
lillpojke som när som helst blir storebror- min underbara älskade gudson Dexter!
Håller tummarna allt vad jag kan för att allt går bra när det är dags för J och H.
Han har blivit så stor - började på dagis förra veckan!Att tiden gått så fort!!!
Längtar efter honom och att få träffa hans nya syskon



Over and out.

Tungrott

Oj, nu gick det så där jättelång tid sen sist...igen.
Inte för att det finns något krav på antal inlägg eller någon tidspress...men det är ju liksom lite skoj. Kanske.

Varit mycket nu senaste tiden. Började ju jobba förra veckan, var RIKTIGT tungt.
Dessutom har jag och sambon påbörjat operation viktminskning, vilket innebär en stor omställning av kaloriintaget. Vi reggar allt på viktklubb nu inledningsvis, för att få en uppfattning om vad man får i sig under en dag och hur mycket man borde äta och vad saker och ting innehåller kalorimässigt.
Det har gått ganska bra att hålla sig kring den gräns jag ska hålla mig på, men förra veckan kände jag mig oerhört hungrig (läs utsvulten) och halvt svimfärdig då och då. Mår mycket bättre denna vecka och anpassat mig någorlunda till den mängd mat jag får äta (läs även bör äta). Bra med perspektiven, ät en ordentligt och välbalanserad middag eller en hundra grams chokladkaka.
Första veckan resulterade i 1,2kg. Inte massa, men en början. Har som mål att gå ner 12 kg. Tidsplanen är 18 veckor. Återkommer hur det utvecklas, nog om detta nu, bara att det tagit stort fokus senaste veckorna.

Annars...suck.
Mycket energi går åt på jobbet. Lämnar det där.

Mormor är riktigt risig. Senaste veckorna har varit riktigt illa. Hon har mycket ont, har massor av vätska i kroppen och djup ångest. Min mamma och moster avlöser varandra och sitter hos henne varje kväll, håller hennes hand och klappar henne på pannan. Det gör henne något lugnare och hon kan till slut somna in och slumra några timmar per natt. Hoppas hon sliper lida under allt för lång tid. Hon har själv uttryckt att hon inte orkar längre. Det är en tidsfråga. Många tankar går till min mamma och hennes syskon och det tar självfallet på mig med. Jag har aldrig stått min mormor särskilt nära, tyvärr. Det är ju självfallet ändå väldigt jobbigt. Jag hoppas för hennes skull att hon snart får somna in och slipper ha ont och får massor av smärtstillande nu i slutskedet. Jag vet att det inte är långt bort, men väntan, att vänta på ett samtal, det är påfrestande.

Jag har så mycket dåligt samvete. Jag måste lära mig att hantera det bättre,för mycket borde jag inte ha det för. De jag inte tar mig tid för att träffa, fast jag så himla gärna vill. Det jag måste fixa, men inte tar mig tid för.
Jag vill inget hellre än att slippa det dåliga samvetet,men det är svårt. Jag vill göra så mycket, men kan i slutändan inte frambringa den energi som behövs. Då arbetsdagen är slut är jag helt uttömd och vill inget hellre än att komma hem och knappt ha mänsklig kontakt. Då jag vet att familj och vänner ger den bästa energiboosten ever,är det dumt att inte träffa dem så ofta det går...ond cirkel...måste brytas.
Jag hoppas att träningen ska komma igång igen, jag vet att det kommer ge mig MASSOR av energi och hjälp för snabbare viktminskning. Har ju gymkort och allt,inget att skylla på.

Det behövs förändring.
På många plan.
Tydligen.
Onekligen.
Nu kör vi.